en störighet och en kuling

Var på JC igår och köpte två skjortor, de är av samma modell som den jag redan har. Jag är så kär i min brun rutiga skjorta och skulle helst vilja använda den varje dag. Men ni vet hur snacket skulle gå "Stackars henne, ensamstående mor, har bara råd med ett plagg." Så innan dessa rykten skulle florera runt så tog jag tag i saken och köpte två av samma märke. När jag såg den gröna/bruna blev jag lite smått förälskad där med, så det var inget att tveka på där inte. När jag glad i hågen kommer hem och jämför med min bruna skjorta såg jag till min stora fasa att de nästan är identiska i färg. Det lilla som skiljer kommer ingen lägga märke till och ryktet jag nu kommer få är ett faktum!!!!! STÖRIT!!! Så på bussen hem från karlstad idag kom jag att tänka på en liten händelse som inträffade för ett par år sedan i Johannesburg. Detta är väl en historia man bör hålla för sig själv, men sån är ju inte jag! Det var en dag då min engelska inte direkt låg på topp, om man säger så. Vi satt på restaurang och jag skulle beställa in sparkling water. Men när tösa kommer fram till vårat bord och vill ta upp beställningen, säger jag: "Spoiled water please" Jag fattar inte alls varför hon ser så konstigt på mig- "SPOILED water???", brister hon ur sig. " Yes, spoiled water!!" (eeeh, vad är det hon inte fattar?? Är hon ny här eller?) Sen frågar hon om jag menade boiled water. Då fattade jag mitt misstag, men vågade inte säga att jag egentligen menade sparkling, så jag sa ja. Fick stå ut med att jag fick in en kopp med skit varmt vatten!

Tack för ordet!