ny låt av One Of A Kind

Väntar på nått annat

Ett beslut ska fattas, ett stort beslut.... Står i ett vägskäl, hoppas jag väljer rätt.

Det regnar på Adlersparre och vi kollar på barnprogram. Livet är fint, men jag står lite still. Inte still som att inget händer, men ändå still....

Manuset har jag inte jobbat med värst mycket denna sommar och nu kryper hösten närmare med små små steg. Hösten är vacker och så, men faan..... står still, måste göra nått.... Ändå gör jag massor kreativt....
Jag vill!

Fick ont i magen när jag skrev detta inlägg, måste ha varit äpplet jag åt nu

Jag önskar så att jag hade något att spela, same, same. Jag satte mig och försökte printa ner mina idéer, men idag gick det trögt, fick inte in flytet.... Jag hade längtat så till denna dag, denna lediga dag, jag ville skapa, sitta instängd med min gitarr... Men huvudet är för första gången på länge väldigt tomt. Jag får låta det va, men jag gillart inte.

Välgörenhetsspelningen igår gick extremt bra. 16215 spänn fick vi in som nu är överfört till Radiohjälpen och som snart kommer att hjälpa människor i på Afrikas horn. Massor med folk kom och banden var nöjda, gästerna var nöjda.... alla var nöjda. Jag är skitnöjd!!! Jag är så nöjd att jag njuter av att vara i mitt eget skinn mer än vanligt.

Nu blir det film, för det gillar jag att titta på.

sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead.

Jag jobbar dag och natt med välgörenhetsspelningen som går av stapeln i morgon. Pengarna vi får in under dagen går till svältkatastrofen på Afrikas horn. Torkan har inte varit så svår på 60 år och 10 000-tals har dött och 12,4 miljoner människor riskerar att dö om ingenting görs. Människor flyr sina hem och går 100-tals kilometer för att nå vatten och föda.

Kanske har man en hundralapp att avvara? Kanske jobbar man på ett jobb som har förutsättningar för att göra något? På mitt jobb bestämde vi oss för att göra något.
 I fredags läste vi i DN, bossen pratade om en idé han fick, jag utveklade idén till något annat. Nu, några intervjuver senare, hundratals samtal senare, hudratals brev och sms senare, hundratals idéer senare, hundratals att-göra-listor senare står jag här..... dagen innan en välgörenhetsspelning. En evenemang där massor av människor har hört av sig till mig för att säga att det är ett fantastiskt initiativ. Folk jag inte känner alls ringer och mailar mig, frågar om de kan hjälpa till, att de inte kan komma, men vill skänka pengar ändå.  Vi får tacka nej till band som vill vara med och spela, vi får sponsorer som inte tvekar en sekund att hjälpa till.

6 band och ett dansnummer. Koreografen gjorde en koreografi endast till detta evenemang.

P4 Värmland, Sveriges Radio P3, NKP, KLT, NWT...

Imorgon är dagen D och jag är så jävla glad!

varje krona räknas

Jag har vandrat 1000 mil och jag kan vandra 1000 till

Jag tänkte att det kanske inte gör så mycket, jag tänkte att jag ska sluta tänka så mycket... så tänkte jag. Att allt, nästan allt, har en mening. Att jag skulle vandra den vägen som kanske inte är den smidigaste.

Det är så ibland, ibland vill hjärtat en sak och hjärnan en annan..... det är okej, det är okej att det är så. Bryggan som leder fram till mitt inre har  blivit så lång för andra vandra. Den är 8 mil lång nu, jag förstår varför, jag vet varför, jag vet precis varför.... det blir så, det är på sätt och vis självvalt.

Jag kan nog korta ner den om jag vill. Men denna gång är det inte bara hjärtat som talar, han delar på uppgiften tillsamans med mister hjärna. Hjärtat säger "stanna", hjärnan säger "om du orkar gå över den långa bryggan först så."

Det är så ibland, jag har inte makten över kontrollerna.

Jag hoppas nog lite att hjärnan står på sig i detta fall, 8 mil är inget att gå om man jämnför med mina 1000 jag har gått och mina 100 jag får gå om man hoppar av bryggan. Det är så ibland, det bara är så.

Ibland ska man inte gå den enkla vägen, ibland får man släppa sina höga krav på livet och se vad livet kan ge en. Bara man vågar släppa lite, frigöra sig lite från planer och idéer.

Jag fäller ut min 8 mil långa brygga nu, men se... den är iallafall utfälld.

Rafting 2011

Raftingen var awesome, mycket människor, mycket skratt.
Linda S mötte upp mig vid mål efter några timmar (5?) i gummibåt, så vi drog hem till mig. En dusch och några låtar senare drog vi en after rafting-pizza. Till efterfesten, men drog ganska snart då raftingen tog ut sin rätt i mitt rafting-blod. Idag träffade jag några konstsugna raftare från Oslo och sen en hungrig Therese. Vi drog en Mongolisk rafting buffé.
Imorgon ska jag träffa min nya raftingkompis Linda C för att producera lite musik.... rafting musik...
Nu ska jag kolla på en raftingfilm om kärlek, sen ska jag drömma om rafting ......och kärlek..... gött med rafting och kärlek... gött för mig då!
Imorgon kommer min älskade rafting-son hem till mamma... rafting-mamman... Han kommer bli glad i hågen över sitt nya rafting-rum som jag har jobbat med när han har varit borta.
Så, iallafall..... raftingen var awesome!

Hammarö kyrka 30/7