Jäkla rumpa!
För en vecka sedan hittade jag en gitarr som gav mig tårar i ögonen av dess skönhet. Så har jag tänkt att What the heck, klart jag ska ha den! Så har jag letat efter den i 3 dagar, men hittar den inte....... Visst jag tror på ödet i viss mån, men detta öde vägrar jag tro på. Jag tar det inte som ett tecken att bara för att jag inte hittar den igen så är vi inte menade för varandra....
okej, I know.... Jag är en studerande ensamstående morsa, klart att jag inte har råd med en gitarr egentligen. Borde satsa på en ny dator, då min är inne på sista versen och jag MÅSTE ha en pga skolan.
Jag borde satsa på att fixa bilen med.... men det är väl kört I guess... Det är ju bara så jäkla mycket dyrare att åka buss till K-D än att dela på besninpengar mellan 2 pers. Men visst, det kostar ju att ha en bil. Men förstå mig nu.... jag är långt ifrån lat, ingen människa kan beskylla mig för det. Jag går och cyklar överallt jag ska, men iblaaaaaand.... Ibland dör jag lite inombords när jag måste lämna lilleman på dagis halv 7 för att jag måste hinna med bussen klockan 7 för att hinna till lektionen som börjar 8:30. Eller när det är 7 meter snö ute och jag måste dra barnvagnen till dagis tidigt på morgonen, kan även poängtera att barnvagnar är sjukt tunga att dra i snö!!!!!!! Milo påpekar då och då att vi kan väl ta pappas bil, eller morfars, eller mormors, eller farfars eller nåååns, bara han slipper sätta sig i en kall barnvagn på vintern.
Eller om jag ska fortsätta att beklaga mig, kan jag ju meddela att det inte är ascoolt att bege sig ut i störtregn heller.....
Eller ta det faktum att när jag slutar 16 i skolan, kommer jag inte till dagis förens 17:15 och då har Milo fått vara ensam på dagis den sista timman... (Det gör nog mest ont i hjärtat)
Jag kan inte åka NÅGONSTANS om jag inte lyckas få med mig någon, inte lek och bus, inte badhuset, inte Mariebergsskogen, inte bada på sommarn, inte ut för att plocka svamp, inte någonstans.... Milo får mycket lek och bus och badhus av sin far, men jag då? Jag vill väl också kunna erbjuda den tjänsten. BLÄ!
Jag tror att min bil nu blir för dyr för att rusta upp, jag har egentligen ingen aning, men jag kan tänka mig det, då den har stått på gården i 2,5 år. Så det innebär att köpa en ny(gammal) inte skulle vara aktuellt heller för min plånbok. Den jag har kostade 7tusen och den har varit kanoners faktiskt, men inte ens 7 tusen kommer jag att kunna lägga ut.
Stackars mig...... hur gör andra som studerar, har barn, är ensamstående och har bil? Eller den gruppen människor kanske inte ens finns? Jag kanske lever i en fantasivärld.....
Så där ja... nu när jag har beklagat mig över detta, känner jag att det kanske visst är ett tecken att jag inte hittar den där gitarren.... Jag ska helt enkelt inte köpa nått, jag ska hålla i mina pengar så jag har råd med de där förbannat dyra bussbiljetterna....
Fan!
Nästa vecka går vi in i studion och gör en demo, high five!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar