Regnkläder på

Regnkläder på

Stressade hela morgon, har en son som hela tiden beordrar mig att hoppa och att leka flygplan. Hade ju tyvärr inte tid med det i morse.... inte på riktigt iaf, jag gjorde mest som han sa i förbifarten. Jag rusade omkring och letade efter Milos regnkläder, det öste ner och att cykla till dagis utan regnkläder var inget alternativ. Jag ringer och väcker Milos far: "har du kvar Regnkläderna hos dig?". Milo fortsätter att ge mig order om diverse lekar, samtidigt som han sätter på sig stövlarna på fel fot och och springer iväg med mina nycklar. "Okej, jag ska väl hitta dem, förlåt om jag väckte dig röva". Vi är sena, jag har inte hunnit med nån frukost (jag somnade nämligen på soffan i morse framför "Yoho Yokomoko Toto"). Efter att ha rivit ut hela garderoben hittar jag tillslut regnkläderna synligt upphängda på en krok i hallen. På med regnkläder på sonen, på med regnkläder på mamman. Naturligtvis regnade det inte längre när vi väl kom ut, inte en droppe. ...suck.... Kände mig dum när jag cyklade till jobbet i mitt gröna regnställ. Mötte liksom folk ikotbyxor.... Inte har jag ett sånt där snyggt regnställ heller, mitt var modernt för kanske 15 år sedan!! "Är du trött?", säger Stefan när jag kommer till jobbet. Jag inser att det kan vara dags att gå in på toan och tvätta ansiktet under kallt vatten, har ju fortfarande sömngrus i ögonen...... Tack och hej leverpastej