Så där ja

Im Back! Med en ny blogg, ny adress, nytt liv..... Har haft ca 2 år av vansinne... var nära att dö i HELLP syndrom, blev lämnad ett tag efter att jag barn. Blev kär igen, men det sket sig. Detta har brutit ner mig, detta har fått mig att tyna bort. Men nu, ÄNTLIGEN börjar jag likna mig själv igen.... någorlunda... Vissa saker kommer aldrig att läka. Att bara ha sin son, sin älskade son varannan vecka kommer jag aldrig komma över! Det är ett djupt sår som alltid kommer att vara öppet och blödande. Men Milo är min glädjekälla, mitt allt! När man går igenom riktigt svåra saker i livet vet man vilka ens riktiga vänner är. Jag är så glad över att jag har så många fina vänner, som jag älskar lika mycket som livet själv..... och de älskar mig <3 för att inte tala om min kära fina familj <3 Jag känner att jag är på G, men mina muskler är inte där de ska än. Men snart så :) Jag har kämpat så otroligt mycket, har gjort allt, gett allt. När man kämpar i motvind så länge krävs det inte mycket tillslut för att man ska ge upp. Man kan inte kämpa ensam- så är det....... vi får se. Detta är en början, ny blogg, nytt liv. Början på nått fint? Början på nått helt annat? Början på nya friska tag? Vi får se vart denna början tar mig någonstans.... Tack och hej leverpastej