Borde sova nu, har varit några långa nätter med mr ganej nu. Trött är jag... Borde sova, men sitter och funderar på livet. Livet har så otroligt många val. Man vet inte om man har valt rätt väg förens man är framme vid stupet eller ängen.... Men man måste våga chansa, annars står man och trampar vid samma vägskäl år ut och år in, medans alla andra springer förbi med glada rop... Livet är för kort. Man måste våga bli sårad. Man måste våga älska, man måste våga släppa sig fri, måste våga ge sig hän något, man måste våga leva....
Vissa saker är jag livrädd för, men vet samtidigt att spelar man inte spelet kan man inte vinna heller. Börjar tveka inför min utbildning, men jag ska klara det, får intala mig själv att det ska bli kul.
Fick ett sånt fint kort från Johan och Sofies bröllop idag, världens finaste par som numera delar efternamnet Boqvist:)
Kände när jag såg den vackra bilden att de har verkligen vågat satsa på livet....
Det ska jag med våga göra.
Sylvia och Stefan har också vågat satsa på livet.
det ska jag med!
Om jag bara vågar släppa mig sådär fri i armarna på livet så kommer det bli underbart.
Nu skålar jag in mitt nya liv
Skål!
Men vänta.... innan jag släcker ner detta inlägg bör jag tillägga att jag mår bra, så bra som jag kan just nu iallafall. Trodde inte att jag kunde må såhär bra ens, när jag mådde som sämst. Jag har alla mina fina som alltid finns där för mig och som jag älskar. Jag älskar er allihop. Det är ni som har fått mig på benen. Den sista biten klarar jag nog av själv nu. Men lite stöttning bara....
Allt stöd jag fått av Daniel och Therese är helt otroligt.. ni är för bra för att vara sanna.... ni vet det va?
Nu ska jag mysa ner mig i sängen och börja gå ifrån det där vägskälet, för jag har valt väg nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar