härliga vårdag

Jag och sonen drog och lekte med Sylvia och hennes barn ute i det fria. Jag kände mig lite lurad av vädret... eller försökte jag kanske lura mig själv? Jag gick iallafall i 2 timmar med dyngsura skor. Jag får skylla mig själv. Som vanligt ypperligt trevligt att träffa Sylvia och Milo tyckte det samma om att träffa Wilma. Lite sura miner när det var dags att lämna Wilma bakom oss för dagen. På vägen hem småpratade vi lite jag och sonen. -Titta där Milo, våran snögubbe har smält bort...... BIG MISTAKE!! Ska man småprata med 2,5 åriga människor, ska man snacka om snygga traktorer och snabba bilar. Inte att hans kära snögubbe, som han varit så stolt över, numera bara än en våt fläck på marken. Jag bjöd lillkillen på en kaka som tröst när vi kom hem... Han hittade sedan en vattenpistol i källaren som han tog med upp och blev genast på bättre humör. Han skrattade och underhöll sig själv bra länge tills jag kommer in i rummet och ser varför han har så kul. Självklart var ju pistolen full med vatten som han sprutat ut i hela vardagsrummet. Jag gav mig själv en kaka som tröst...