Sonen gjorde mig

Jag har så mycket tankar just nu Får inte bort dem Hjärnan leker Utan hänsyn En klump i magen Ett pirr i kroppen Det blir som det blir En härlig promenad i det vackra vädret med gossen. På väg till dagis. Kära dagis. Ett tryggt barn sätter sig uppspelt hos de andra barnen i ringen. Ingen puss hejdå, inte denna gång, alltid lika sorgligt för mamman. En omväg hem, promenad med tankarna. Sortera dem, försöka.... Ringde det där jävla samtalet, ville inte, måste. Finns mycket som är bra just nu ändå. Livet är vackert. Planen om en frisk framtid är jävligt påtaglig. Viljan att alltid vara nära sonen. Ett annat steg än föregående generationer. Viljan av att vara någon annan än den jag var då. Viljan att stanna kvar i mig själv som den jag är nu. Det hände något halvvägs in i livet. Mörk tid. Ljus tid. Blandade känslor. Jag hittade något. Något som hade gått förlorat. Klarare nu. Allt blev klarare. Känslan av att finnas här och nu och njuta av livet. En vacker känsla. Jag njuter. Här och nu. Sonen gjorde min värld så fantastiskt vacker. Sonen gjorde mig. Planen av en frisk framtid är jävligt påtaglig nu. Fortsättning följer.....