Jag, Petra och Emelie drog en latte på Gröna Lyktan till Lars Erikssons fina toner. Klart jag blev lite kär, såklart jag blev det. Fin musik, fin gitarr, fin stämma, fint! Mysfaktorn var hög, ingen ljudanläggning, bara Lars och hans gitarr och så vi såklart!
I didn't know if to kiss her, or if I preferred to miss her...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar