en lång morgon...

En lång morgon i sängen. Milo lekte att han duschade under mina armar och han sa "Gud vad mysigt det här är." Jag kunde bara hålla med. Meningen; "Jag älskar dig jätte jätte mycket, mamma", fick mig att smälta och krama honom hårt.

Vi dukade upp till marmelad-frukost och farfar kom i lagom tid att få avnjuta den tillsammans med oss. Kaffet smakade bättre än på länge.

När jag väl kom till jobbet var det tomt på folk, väldigt tomt.... jag plockade lite medan jag inväntade mina kollegor, men de kom ju aldrig. Jag kollade på schemat ----- fan, helgdag... dvs att jag var 1,5 timma för tidigt på jobbet. Men eftersom jag har läst boken "happiness is a choice", bestämde jag mig för att se detta positivt. Så jag tog med mig block och penna och begav mig ner till sjön (jag vet, det låter jävligt klyschigt, men poeten/filosofen i mig kommer fram titt som tätt). Jag fann en bänk som jag satte stjärten på, det blåste- jävlar vad det blåste!!!!

Jag insåg ganska snart att utsikten inte var den vackraste då det fanns några fabriker på andra sidan sjön som tar bort naturupplevelsen. Jag styr blicken mot vassen och känner att det genast blir mycket behagligare och mera fridfullt. Genast börjar tankarna vandra, den ena tanken efter den andra dyker upp. Mina ögon blir vätskefyllda hela tiden och gång på gång får jag blinka så att jag åter kan se. Jag är inte ledsen, det bara blåser så in i helvete mycket rakt in i mina blå.

Jag funderar över livet, vart jag är och vart jag kommer ifrån, jag har tankar om framtiden. Jag tänker på alla fina människor, jag tänker på Stina och Nickolina. Jag tänker på Milo. Jag drömmer om mitt fantasihus och den trädgård som hör till, trädgården som jag kommer sköta om som om det vore Milos syrra. Jag tänker på kärlek och pengar.

Jag dagdrömmer om att jag gör så jävla bra ifrån mig på universitetet att lärare och studenter fyller hela aulan i Karlstad för att få lyssna på mig när jag berättar om min tid som student. Jag sitter på en stol och berättar sakta att det var ganska tungt att både plugga, vara morsa, fru, kompis, skivartist och top-regissör. Jag säger att jag inte riktigt själv fattar hur jag har fått ihop allt och ändå bli sveriges bästa student igenom tiderna. Jag vill egentligen inte stå där i aulan och berätta om mig själv, men de hade tjatat på mig i 3månader och dessutom fick jag 4 miljoner för att uppträda.

Jag känner hur jag åter igen har lämnat verkligheten och besökt min fantasi. Jag kliver av bänken och knallar en bit till. Jag hittar en liten glänta där jag sätter mig direkt på backen. Jag kan fortfarande se vattnet och det blåser inte längre in i min hjärna. Jag hoppas att jag kanske kan få ner lit tankar på papper denna gång.

Jag njuter och tänker på absolut ingenting, jag bara stirrar på något obetydligt och andas sakta, sakta. Jag gör så ibland, försvinner, utan att tänka alls. Jag vet inte hur vanligt det är, jag vet heller inte hur vanligt det är att dagdrömma så mycket som jag gör. Iallafall så vaknar jag till när en tant med tillhörande hund traskar förbi.

Jag börjar skriva. Jag skriver ner alla mina idéer om mitt projekt jag ska börja jobba med i sommar. Jag skriver ner namnen på alla människor jag vill ha med. Jag målar lite bilder jag får i huvudet. Mitt projekt kommer bli bra, så jävla bra!

Sen går jag in till jobbet igen och sitter av de sista 20 minuterna av min lediga tid.