Jag var ute och gick, gick sådär länge som man gör ibland. Gick och tänkte, på livet, man kan tänka länge på livet.... Kvittar hur mycket man än har tänkt, så finns det ändå mer att tänka på. Så det gjorde jag idag, tänkte på livet på min promenad.
Jag fick skoskav och gick de sista 40 minuterna barfota. Det är gött att gå barfota på asfalt, lite härligt frigjort och bohemiskt, lite så som jag är. Jag tänkte som så att det är ju så här jag är.... precis så här, jag kan inte försöka med något annat. Jag behöver det utrymmet att göra mig ännu mer till den jag redan är. Jag behöver känna att jag får göra sånt som är jag. Och det gör jag, massor, men jag vill mera och det skulle inte funka att minska på det, då minskar jag mig själv.
Jag kan inte kompromissa och minska på mina barfotapromenader. Jag kan inte kamma ut mina dreds jag har i håret, för de är jag. Även fast det är ofint med tovigt hår i andras ögon, så är det ändå jag, det sån jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar