en dröm, ett minne, nått att tänka på?

Jag satt mitt emot och berättade om min dagdröm "Men du dagdrömmer ju alltid vännen, det betyder ju ingenting, du tror ju nästan på dina egna drömmar" "Men det känns så verkligt" Jag dagdrömde som vanligt, jag låg i min säng och drömde om den dagen Milo kom till. Det var inte alls som det var då, det var inte med samma man, personalen var inte samma och situationen var 100 gånger värre. Ni som känner mig, vet vad som hände då, den där sjukdomen jag fick då. Jag var väldigt sjuk och hade inte jag åkt in till min barnmorska den dagen så hade inte jag suttit här idag, eller om just den där läkaren inte hade jobbat just då, som visste om den där sjukdomen, så hade jag inte heller varit vid livet. Jag tänker inte på det lika ofta längre, men på senare tid har folk frågat mig mycket om det och på så vis har jag blivit mera påmind om det. Den senaste tiden har jag tänkt på det varje dag och det är väl därför jag drömmer om det hela tiden, både om nätter och dagdrömmar. Jag låg iallafall i min säng och dagdrömde, i denna dröm överlevde jag, med nöd och näppe. Jag var sjuk som sist, men väldigt mycket sjukare och mycket längre. Jag hamnade i någon sorts koma i flera månader. I denna dröm fick jag följa min killes oro. Han satt vid min sida varje dag i timmar, då och då vaknade jag upp och yrade, sedan var jag borta igen.... Jag överlevde, precis som jag gjorde i verkliga livet. Jag vet inte hur nära jag var att stryka med i verkliga livet, vet att någon på sjukhuset sa att det kunde röra sig om sekunder och jag var tvungen att opereras NU! När jag "vaknade" upp ur min dag dröm så grät jag... jag var inte medveten om att jag grät när jag drömde. Men jag grät och grät... jag antar att jag behövde det. Jag vet inte varför jag grät egentligen, kanske för att jag har varit nära döden eller kanske för den fina kärlek som killen i drömmen visade.... Jag undrar varför jag drömmer så mycket igen, jag försvinner bort om dagarna. Kan inte så mycket om dagdrömmar... borde läsa lite om det. Det kanske visst betyder nått..? Ja jag vet, jag är ett riktigt flummo, en riktig känslo människa. Det är bra att det finns dem som fångar ner mig på jorden ibland, men gör det inte för ofta bara, jag gillar att jag försvinner ibland, det är sån jag är. Tror jag behöver det. Ett sätt att sätta på paus knappen kanske?