sagt är sagt

Vem är jag just nu då? Vem har jag gått och blivit? Jag blir rädd för mig själv, jag är mig inte lik.... Jag är otroligt bestämt helt plötsligt. Idag sa jag till och med Dra åt helvet.... hm, det är nog första gången jag sagt något sånt... Men jag menade det nog. Är väl bara trött på skiten, så dra åt helvete en gång till vet jag! Nej.... nej det tar jag tillbaka, inte två gånger.... en gång räcker. Två är för mycket, för hårt, inte likt mig. Det räcker med den första, hoppas jag aldrig mera behöver säga det igen.. det hoppas jag faktiskt. Mår inte bra av att ta sånna ord i min mun, det är fult, förnedrande och under min värdighet. Så dra åt helvete en gång, det räcker, bara en gång. Då förstår man nog att jag är arg och inte vill ha skit i mitt liv. Man förstår nog att jag inte accepterar sånt beteende. Det förstår man nog. Dra åt helvet liksom.... hmmm, det är verkligen fult sagt... jag ångrar det lite... men ändå inte. Jag menade det kanske inte riktigt på det viset, ville bara sätta ner foten, hårt denna gången, inte bara stortån. Jag menade typ, dra åt vilket håll du vill, bara du inte möter min stig nått mera.... ja, mera så menade jag... skulle ha sagt så istället. Dra åt nått håll!!! Nja... låter inte lika kraftfullt....